Päsdag med stort P

Matte åkte hemifrån idag för att jobba hemma men på ett annat ställe som är allas vårt favvo ställe- Mormor och Morfars stuga. För hemma hos oss skulle det vara en hantverkare som satte upp en värmepump. Husse höll ställningarna med oss och vi skötte oss efter en stund efter att vi luktat av hantevrkaren ordentligt. Matte undrade om han hade hund- han sa nej men kanin.

När hantverkaren började rumstrera om i hallen och köket bestämde husse att han skulle äta frukost i en annan del av huset där vi har tv-rum och öppen spis. Där hade han också satt för dörren så jag och Biggi inte skulle springa ut när hantverkaren satte upp pumpen. Killen i hallen frågade husse något och han gick dit. Då gjorde Biggi något förbjudet- hon tog husses leverpastej macka från bordet. Jag ställde mig vid gallret och smackade allt jag kunde och pep. Alltså jag visste det var fel och att man inte fick men det rann ju så förb. med saliv i munnen för jag ville ju ta mackan jag med men jag visste ju. ARGH! Iallafall fick Biggi skäll av husse och jag slapp undan.

Matte konstaterade att Biggi nog känner sig hemma i vår flock nu. Hon vågar ju pröva lite vad man får och inte. Härom kvällen så sa hon upp till mig och ville jag skulle hoppa upp med framtassarna i knät så vi kunde mysa lite. Jag är ju för stor egentligen att sitta i knät numera som jag gjorde när jag var valp. När hon sa upp, då hoppade Biggi blixtsnabbt upp i soffan vid sidan av hon med och gosade in sig. (Alltså vi brukar inte få vara i soffan utom om man är där på mattes eller husses inrådan.) När jag tröttnat och hoppat ner, det blir lite varmt för matte eldade, så låg Biggi kvar. När jag hittade dem senare, ja då låg Biggi på ena sidan av soffan och matte hade henne som huvudkudde. Biggi hon har flörtat in sig hos alla i flocken :-)

Nu är vi hos matte och har fikat lite på hennes tillfälliga kontor. Här hade hon eldat i kakelugnen och i köksspisen. Det var så varmt och skönt efter promenaden med husse hit. Nu har hon jobbat klart och det är dags att väcka oss till liv och åka hem. Själv har jag parkerat mig vid ytterdörren och drar mig på mattan där det är lite svalare. Biggi vakar vid sidan av husse som snarkar på soffan vid kakelugnen. En riktigt päsig dag blev det :-)

Stora Stockholm, here I come!

Nu ska jag ställas ut igen. Stora Stockholm som man kallar det till vardags, eller Stockholms hundmässa som det heter på riktigt, går av stapeln på Älvsjömässan den 10 december. Nu är jag anmäld dit till juniorklass. Sista varvet som junior innan man blir uppflyttad till unghundsklass. Skillnaden är att i juniorklassen kan man inte få ett internationellt certifikat. Bra träning är det ifallfall. Så nu får vi träna ringträning i garaget på mattes jobb och stå snyggt bland julstressade människor på någon parkering. Oftast är ett lättare att bete sig bäst när det är mycket folk runt omkring och mer att titta på. Ringen är ju också liten så det känns inte som man står själv på en stor arena vilket kan vara lite mer läskigt. Men ju mer vi tränar desto bättre fattar jag.

Länk till info om "Stora Stockholm"

MH-testet som kom av sig

I går åkte vi bil till en ny stad. Där träffa vi min syrra Goya. Vi skulle göra mh-test. Först gick min syrra ut. Det gick bra o matte laddade för att gå ut med mig. Hon var lite fundersam hur jag skulle reagera på allt. Sen var det vår tur, sist. Matte fick en plastdosa att läsa av mitt chip med. Så de visste att jag var rätt hund. Matte strök med dosan över hela mig. Inget hände. En figgis kom o pröva inget hände. Vi bytte batterier o de strök med dosan överallt på min kropp om chippet hade vandrat iväg. De pröva tom på tassarna. Inget Chipp. Så vi fick åka hem utan mh-test men de lova ha med mig på första provet i april. Så nu väntar nytt Chipp. Förmodligen kröp det ut efter att det sattes in.

Bra var iallafall att vi märkte det nu och inte när vi är i en inresekontroll.

Höstpromenad

Jag, BiggiBus, husse och matte var på en skön promenad idag. Jag och tant Biggi fick springa på fälten och busa. När matte visslar i sin pipa två gånger vill hon att vi ska komma till henne. Alltså när hon visslar då blir det så konstigt i huvudet för jag börjar tänka på mat och springer fort till henne. Och då får jag Frolic. Det slår liksom aldrig fel. Tant Biggi och jag prövade att springa till dem lite då och då och varje gång fick vi en liten bit godis. Biggi tycker om att busa och matte och husse ville ha lite extra koll på henne så hon fick ett GPS-halsband på sig, ett sånt som jakthundarna har. Eftersom hon är ny i området så ville de kunna hitta henne, då hon inte själv hittar så bra än om hon skulle villa bort sig. Jag vänder jämt när matte ropar och springer tillbaka om än lite ovilligt och långsamt ibland för det finns kul saker som lerdiken, men hon brukar veta bäst har jag lärt mig. Biggi börjar fatta hon med, och nu vet hon att bara för att man blir inkallad så betyder det inte att man inte får fortsätta sen att springa lös sen. Hon tycker det är så roligt att spåra att hon glömmer allt när matte ropar ibland. Men nu har hon börjat fatta Frolic systemet och pipan hon med.

På promenaden så gick vi rätt så långt. Över stubbåkrar och i skogen. Det är grymt kul att leta svamp med matte. Hon letar och vi hjälper till. Problemet är, tycker hon för jag ser inget problem i det, att vi trampar på svampen. Men det är ju så kul att skutta runt i mossan. På slutet tog matte och slängde ut de sista Frolic smulorna och vi fick leta efter dem. Sen gick vi hem och blev snabbt avspolade och torkade. Vi somnade gott sen båda två. Matte säger att en trött hund är en lycklig hund. Mmmm, hon har nog rätt i det. Nu har jag kurat ihop mig vid öppna spisen på min rosa filt och inväntar middagen om någon timme. En bättre dag kunde man inte ha som hund.

Söta jag på åkern

Biggi med GPS-halsbandet och en reflexväst så matte kan se henne ordentligt. Och så ser vi mindre tuffa ut när vi träffar folk i skogen säger hon. Istället för stor hund säger de "oh vad söta västar de har" och glömmer att vara rädda för oss. Hur man nu kan vara rädda för sådana sötnosar som oss men jag gissar på att de tycker vi är stora och blir överraskade.  

GPS den kan man se vart man går på en karta och sen hamnar hunden som en liten markering om man behöver. Den här vyn visar vilken kompassriktning man har. Finns en annan med karta.

Två Svenska Vattenschäfrar på promenad