Biggibus jagar en mus

Min kompis Biggi hon är speciell. Alltså, vi har rätt kul tillsammans men hon kan ha rätt kul när jag sover också. Jag låg däckad inne hos husse vid datorn. Plötsligt kommer Biggi in i rummet och likt en katt lägger hon en blöt död mus hos honom och tittar på honom och säger "kolla vad jag kan". Husse har jagat den där konstiga saken en hel vecka med fällor och sånt (vi bor ju på landet och den här tiden på året börjar de ta sig in), men det var Biggi som tog den först.

Biggi är numera inte bara min stora kärlek, hon är vår huskatt också.

Biggibus och Jag

Nu har Biggi och jag bott ihop i två veckor och hon har börjat trivas bra hos oss. Hon har börjat säga till mig när jag är för pestig och har hittat sitt "gryt" mellan soffan och elementet på ett fårskinn och i sovrummet i sin Biabädd. Vi har fortfarande mycket buskul ihop. Men nu har vi börjat mer att springa lagom tillsammans och kolla in dofter och saker än att bara härja loss. I dag passade vi på att springa i ett vattenfyllt dike tillsammans. En kompis som diggar vatten precis som jag!

Oh, jag glömde. I söndags så passade vi på att bada en sista gång i sjön innan hösten kommit på allvar. Det var 15 grader i vattnet uppmätt långt ut vid bryggan och djupt ner. När vi kom hem badade Biggi i duschen med shampo för vi ska ställas ut på söndag. Mig spolade hon bara av- hon sa att hon känner mig. Så mig har matte insett att hon kommer behöva bada med grönsåpa och rotborste på fredagkväll som jag far fram ibland och med den väderleken det är. Vi bor dessutom där det bara är grusvägar och skog. Men, så brukar det ju gå bra när jag fått min lerinpackning också dagen innan. (Se tidigare inlägg i augusti.)

                                                                    Det här är Biggi   

Biggi Vom Team Radsieksbeeke
MH, KORAD, IPO1 (A89 B91 C92),
 SVENSK VINNARE-09
BIR, CACIB, 2 x CERT

  



Efter regn kommer solsken

Nu har det gått en vecka sedan brorsan gick bort. Vi var ledsna först här hemma men nu har de så mycket att stå i med mig och min nya kompis att det tråkiga mer har blivit att de minns det glada med Tacco. Jag har letat ett par gånger i sovrummet om brorsan ligger där och sover men så har Biggi snackat med mig och då har jag glömt vad jag letade efter.

Jag tycker Biggi är jättefin och vi leker mycket och har kul. Vi busar och nu har vi båda börjat landa för jag tror inte hon ska åka hela tiden och man måste leka för rätt vad det är så är polaren borta. Känns bra med henne och hon tycker om att åka bil som jag.

I söndags var vi och tränade. Det gick bra men jag måste bli bättre på ordning och reda. Så nu ska vi lydnadsträna lite mera. Här hemma går det bra men när vi kommer bort på planen där vi kör IPO så glömmer jag allt. Jag varvar upp och allt matte säger är "blablablabla". Jag fattar liksom inte. Så Nu ska vi träna och det förhoppningsvis blir tolkat i mina öron med som "sitt" "plats" osv. Blir vädret bättre och det slutar storma så ska vi träna redan ikväll.

Min brorsa Tacco...

fick somna in idag på ett av sina favoritställen. Han har varit en trogen patient på rehaben på Bagarmossens Djursjukhus. Matte och husse är tacksamma för att han fick en fin avslutning där han var trygg och hade roligt jämt. Tack till personalen- ni har lärt oss massor genom åren.

Vi fick 7½ år tillsammans eftersom han kom som omplaceringshund till oss när han var 4 år. Han hade hängande öron och var lite deppig. De sista 5½ åren har han fått bo på landet. Hans öron reste sig och vi började tävla. Tacco blev Lp1 och matte och han skulle starta i spår för andra gången när han blev dålig. Det visade sig att han hade artros. Tacco blev sedan proffsgymmare som pensionär.

Tacco fick uppleva mycket. Han hann med två småungar i familjen. En valp vid namn Floyd som var den första och han tog honom till sitt hjärta om än att han tyckte han luktade illa ibland. Sen dog plötsligt Floyd i tarmvred och Tacco blev ensam. I ett par veckor letade han efter honom. Men så accepterade han att Floyd var borta och Tacco blev med ens lite gammal och ledsen. Sen kom jag ett halvt år senare och livade upp honom och gnistan tändes igen. Vi har badat mycket ihop och jagat leksaker i vattnet nu i sommar. Han har lärt mig mycket och han har till och med försvarat mig mot hemskheter i skogen. (Det kan ni läsa om i ett inlägg från i vintras.) Men nu orkade inte Tacco riktigt längre. Sjukdomen har tagit ut sin rätt och nu slipper han ha ont.

Vi saknar honom massor men nu slipper han ha ont och kan springa igen med brorsan Floyd.

Jag har ingen sovkultur

Matte säger att jag sover konstigt. Jag förstår inte vad hon menar? Tja, bilderna får väl tala för sig själva.