Jag, BiggiBus, husse och matte var på en skön promenad idag. Jag och tant Biggi fick springa på fälten och busa. När matte visslar i sin pipa två gånger vill hon att vi ska komma till henne. Alltså när hon visslar då blir det så konstigt i huvudet för jag börjar tänka på mat och springer fort till henne. Och då får jag Frolic. Det slår liksom aldrig fel. Tant Biggi och jag prövade att springa till dem lite då och då och varje gång fick vi en liten bit godis. Biggi tycker om att busa och matte och husse ville ha lite extra koll på henne så hon fick ett GPS-halsband på sig, ett sånt som jakthundarna har. Eftersom hon är ny i området så ville de kunna hitta henne, då hon inte själv hittar så bra än om hon skulle villa bort sig. Jag vänder jämt när matte ropar och springer tillbaka om än lite ovilligt och långsamt ibland för det finns kul saker som lerdiken, men hon brukar veta bäst har jag lärt mig. Biggi börjar fatta hon med, och nu vet hon att bara för att man blir inkallad så betyder det inte att man inte får fortsätta sen att springa lös sen. Hon tycker det är så roligt att spåra att hon glömmer allt när matte ropar ibland. Men nu har hon börjat fatta Frolic systemet och pipan hon med.
På promenaden så gick vi rätt så långt. Över stubbåkrar och i skogen. Det är grymt kul att leta svamp med matte. Hon letar och vi hjälper till. Problemet är, tycker hon för jag ser inget problem i det, att vi trampar på svampen. Men det är ju så kul att skutta runt i mossan. På slutet tog matte och slängde ut de sista Frolic smulorna och vi fick leta efter dem. Sen gick vi hem och blev snabbt avspolade och torkade. Vi somnade gott sen båda två. Matte säger att en trött hund är en lycklig hund. Mmmm, hon har nog rätt i det. Nu har jag kurat ihop mig vid öppna spisen på min rosa filt och inväntar middagen om någon timme. En bättre dag kunde man inte ha som hund.
 |
| Söta jag på åkern |
 |
| Biggi med GPS-halsbandet och en reflexväst så matte kan se henne ordentligt. Och så ser vi mindre tuffa ut när vi träffar folk i skogen säger hon. Istället för stor hund säger de "oh vad söta västar de har" och glömmer att vara rädda för oss. Hur man nu kan vara rädda för sådana sötnosar som oss men jag gissar på att de tycker vi är stora och blir överraskade. |
 |
| GPS den kan man se vart man går på en karta och sen hamnar hunden som en liten markering om man behöver. Den här vyn visar vilken kompassriktning man har. Finns en annan med karta. |
Två Svenska Vattenschäfrar på promenad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar