Jag är en tuff kille....

Igår visade jag på hur modig jag är. Alltså, egentligen är jag i den så kallade spökåldern. Fick mysa i mattes knä och såg samtidigt ut genom fönstret i går på eftermiddagen. Oh, det fladdrade lite grenar utanför och det var lite läskigt och jag sjåpade mig och skällde på dem.

På kvällen när det blivit mörkt, så stod det en konstig bil med en person utanför vår vanliga bil vid carporten. Något var fel med den enligt mig, så jag blåste upp mig och matte hade mig kopplad hela vägen fram, ca 150m i mörkret. Jag jobbade mig fram med starka tydliga steg och för varje steg viftade jag på svansen en gång och gav ett tydligt magskall. Vid bilen såg jag sedan husse när jag väl var där. Sen lekte vi och de sa att jag var duktig.

Så, vad kan man säga det finns spöken att vara sjåpig för och spöken som är mer "fula gubbar". Vissa är man bara låtsasrädd för och tränar på som grenar och annat konstigt. Andra är man bestämt noga med att tala om att jag faktiskt ska ha koll på och vill rondera in. Matte brukar säga "Vad ska det bli av den där när han blir stor?" Jag tror iallfall att jag inte kommer ha några problem med skyddsarbetet. Det ligger ju i generna liksom.

Mera miljöträning

Idag lämnade jag landet för att åka in till den större staden. Mera bilar var det men en sak har jag lärt mig, man får och kan göra ifrån sig även där. I början när jag var mindre, var det så mycket att titta på att jag glömde bort mig. Husse hade ett ruskigt sjå att få mig att kissa, men jag glömde liksom bort mig och satt mest och tittade på allt. Men nu går det bättre. Sen ville jag gärna hälsa och lukta på alla människor som träffade mig på gatan, men tydligen tycker inte alla att jag är söt och gullig längre. Hmmm. Undrar om jag har blivit större och de är mest vana vid små vovvar där. Jag väger ju trots allt mina modiga 26 kg.

I morse var det pudersnö ute. Brorsan Tacco rullade sig och jag hoppade mest runt honom. Har inte fattat det där med att rulla än. Däremot säger matte att vi ser ut som två svanar ibland. Man ser bara rumpan på oss och svansar som viftar när vi kör ner hela huvudena i snön. Skönast är det när man får snön i öronen. :-) Jag och brorsan äääälskar snö och kyla.

Ops! Matte blev visst arg och jag har miljötränat...

I torsdags var jag med resten av flocken på vattenträning. Det är brorsan som tränar varannan torsdag i en vatten tredmill, ett löpband i vatten. Matte kallar det yoga för pensionärer för efter brorsan har kört ett sådant pass är han stretchad och pigg i två veckor. Nu senast hade vi lite extra tid över och jag fick miljöträna, vilket innebar att de fyllde på med lite vatten och körde bandet på sengångarfart. Gissa om matte blev dyngsur. Först var det jätteroligt med vattnet som man kunde plaska lite i, sen lite läskigt och konstigt så jag bestämde mig för att försöka hoppa ur i stället. Men vi avslutade med att jag gick tre steg. Sen duschade jag lite, det är ju klor i vattnet, och det gick bra. Men sen skulle jag in i tredmillen igen, så speciellt rädd av mig är jag inte. Eller guldfiskminne vad gäller vissa saker kanske. Mycket ska man prova på som liten hund. Jag sov sen hela vägen hem och somnade gott på kvällen av alla intryck. Tack för att jag fick prova!

Idag fick jag skäll. Matte blev arg när jag försökte jaga en bil. Oj, vad arg hon blev och poletten trillade verkligen ner. Men sen sa hon saker som jag klarade av, som fot och sitt och då blev jag glad igen. Men nu har jag lärt mig att om jag inte lyssnar på henne så blir hon jätte arg, och då blir det mindre kulo. Bäst att göra lite som hon säger- Annars så blir det kanske som när mamma och brorsan blir arg på mig. Bli biten i nosen är verkligen inte kul. Jag fjäskade lite extra och såg till att hålla mig uppmärksam sedan resten av promenaden. Som sagt, det är mycket som händer i min hjärna och man måste ju pröva vad man får.... Jaga bilar var en av de sakerna man inte fick.

Min första utställning

Ja så har man varit med på utställning också. Spännande var det och lite bra betyg fick jag fast domaren sa att jag var för dagen något ouppfostrad, men han sa också att jag var mycket lovande :-) Jag kom sist iallafall av 4 startande men matte sa att vi var där för att öva. Tydligen kommer något som heter SSM (Schäferhunds SM ) i sommar som det är viktigt att öva till. Min pappa Faxo var med på utställning och jag och några halvsyskon visades upp och det gav honom ett hederspris! Till nästa utställning ska matte träna mera med mig säger hon. Jag ville inte stå still och förstod inte riktigt vad jag skulle göra. Mycket folk var det utanför ringen och en massa hundar och ljud. När det finns möjlighet ska matte scanna in bedömningen från utställningen och lägga ut här.

Vi tränar på annars och jag har börjat förstå fot. Jag är tydligen grym på sidoförflyttningar nu. Idag körde också matte hårt med mig att jag skulle gå fint i kopplet. Oh vad trist det var att koncentrera mig på det under en hel promenad. Men jag slappnade av på slutet och tog det med ro. Så lång promenad utan att busa, puh det sliter på en liten hunds ork. Man kan säga att kraven på mig har ökat lite.