Min brorsa Tacco...

fick somna in idag på ett av sina favoritställen. Han har varit en trogen patient på rehaben på Bagarmossens Djursjukhus. Matte och husse är tacksamma för att han fick en fin avslutning där han var trygg och hade roligt jämt. Tack till personalen- ni har lärt oss massor genom åren.

Vi fick 7½ år tillsammans eftersom han kom som omplaceringshund till oss när han var 4 år. Han hade hängande öron och var lite deppig. De sista 5½ åren har han fått bo på landet. Hans öron reste sig och vi började tävla. Tacco blev Lp1 och matte och han skulle starta i spår för andra gången när han blev dålig. Det visade sig att han hade artros. Tacco blev sedan proffsgymmare som pensionär.

Tacco fick uppleva mycket. Han hann med två småungar i familjen. En valp vid namn Floyd som var den första och han tog honom till sitt hjärta om än att han tyckte han luktade illa ibland. Sen dog plötsligt Floyd i tarmvred och Tacco blev ensam. I ett par veckor letade han efter honom. Men så accepterade han att Floyd var borta och Tacco blev med ens lite gammal och ledsen. Sen kom jag ett halvt år senare och livade upp honom och gnistan tändes igen. Vi har badat mycket ihop och jagat leksaker i vattnet nu i sommar. Han har lärt mig mycket och han har till och med försvarat mig mot hemskheter i skogen. (Det kan ni läsa om i ett inlägg från i vintras.) Men nu orkade inte Tacco riktigt längre. Sjukdomen har tagit ut sin rätt och nu slipper han ha ont.

Vi saknar honom massor men nu slipper han ha ont och kan springa igen med brorsan Floyd.